Varför inte bli lärare?

I tider som dessa borde man bli lärare, så mycket som det satsas på ”skolan”. Överbuden haglar. Alliansen lovar mindre klasser, fler lärare, högre löner, massor av betalda lov. Sossarna ligger hack i häl. Uppmärksamheten är ständigt pågående. Låt vara att en del är negativ som Pisa-rapporten, men vafan: all uppmärksamhet är bättre än ingen uppmärksamhet.

Alltså – man borde bli lärare. Redan hör jag motargumenten: För gammal för att sadla om, för gammal för att banka in lite vett och hyfs i de otacksamma snorungarna, det är samhällsekonomiskt olönsamt med gamlingar som lärare då de är tröga i roten. Eller - valparna sitter bara och fingrar på sina smartphones och skulle tycka att gubben där framme – eller om han med hjälp av rollator orkar trava mellan bänkradera – är obsolet. Om de hade känt till ordet. Men de gör det inte.

Alltså – 67 år snart fyllda – och för gammal för ett lappkast i tillvaron. Nix pix. Klart man är för gammal, eller för ung. Så har det alltid hetat. För gammal för sex, för ung för sex. För gammal för jorden-runt-resa, eller för ung.För gammal för sig själv, fast man känner sig ung i själen som en fjortis.

Sånt får man ta som framtidsmänniska. Så låt mig helt sakligt ge följande upplysande kalkyler gällande min egen ringa person:

Låts säga att jag börjar på Lärarhögskolan till hösten, det behövs ju knappt promille av en poäng för att lyckas med den bedriften. Tre år av slappa studier, och som kronan på verket en akademisk uppsats som man lätt som en plätt plankar från en redan färdigskriven dylik. Uppsatsen skulle kunna handla om att vara för gammal som lärare.

Efter tre-fyra år är man redo att ta ett nappatag med slynglarna ute i verkligheten, som Göran Hägglund brukar säga. Då är man kanske fyllda 71 bast och redo att göra karriär som förstelärare, rektor eller varför inte adjunkt? Många sköna slantar in på kontot. Efter ett par år av en hopskrapad förmögenhet tar man ett sabbatshalvår och gör den där jorden-runt-resan.  Batterierna måste ju laddas. Då är man ännu inte 75 och har minst femton år kvar i katedern (vilket vackert ord!).

För gammal för dylikt, påstår ni igen. Hur många studenter hoppar inte av utbildningen, hur många nya lärare hoppar inte av yrket, svarar jag. Många. Vilken resurs sitter inte på parkbänkarna i dag - och i morgon - och matar duvor (eller jagar röda lappar i snabbköpen), i stället för att bibringa kommande släkten vett och etikett, bildning och kunskap. Samtidigt som vi skulle förstärka vår egen magra pension skulle vi kunna skjuta upp pensionsuttaget och således förstärka statens finanser. Dylikt är inte kattskit.

Så bästa Alliansregering samt Stefan Löfven och hans tilltänka partners: Gör ett utspel om seniora lärare i skolan. Då är valsegern er som i en liten ask. Ty skolan är valets viktigaste fråga. Men de små liven med sina smartphones och bakåtvända värstingmössor är faktiskt inte det viktigaste vi har. Det är vi gråsprängda. Både som slumrande pedagogisk resurs och statsfinansiell faktor.

Till sist en fråga: Finns pekpinnen och flanellografen kvar i klassrummet?

 

Kantor


Ryskt hot mot grillbaren

Blir det krig nu? Den ryska aggressionen mot Ukraina har skapat panik bland svenska politiker och militärer, och det talas nu allmänt om förstärkning av försvaret och en återmilitarisering av Gotland.

Även vi som bor i Upplands Väsby och Sollentuna är oroade. Vi bor strategiskt vid sjön Norrviken, och både Arlanda och Rosenbad ligger inom skotthåll. Om Putin placerar bestyckade ubåtar i Norrviken skulle inte bara brandstationen och OK-Q8-macken kunna utsättas för attacker utan också Norrvikens Grill vid pendeltågsstationen. Då står vi där utan mosbrickor och räkmajonnäs.

Kommer ryssarna hit ockuperar de säkert Väsbys nya, skottsäkra gymnasium för att förvara sprängmedel och ammunition. De intar också det nya Vilundabadet och låter soldaterna vässa konditionen genom att cykla på gymmet och åka i vattenrutschkanan.

För någon vecka sedan hade Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet exakt samma bild på sina förstasidor, en sammanbiten Vladimir Putin omgiven av två muskulösa för att inte säga småfeta generaler. Bilden som ges på nyhetsplats och i ledarkommentarer är också densamma i båda tidningarna (och i SVT): Putin är ingen fin kille. Han är visserligen folkvald president, han är välrakad och nykter, men bakom den polerade ytan döljer sig säkert en liten Stalin. En ryss är alltid en ryss, om än i ny förpackning.

Det svenska försvaret har aldrig i historien varit svagare än i dag deklarerade ett par forskare på DN debatt nyligen. Och vi minns ju hur det gick i Poltava för tre hundra år sedan. Den svenska armén blev krossad. Även om vår nuvarande ÖB Sverker Göranson säkert är en skickligare fältherre än den uppblåste Karl XII sså hjälps det ju inte om vi saknar manskap, kulor och krut.

Jag har villalarm, säkerhetslås och brandsläckare, men om det en morgon ligger ett par ryska krypskyttar bakom vinbärsbuskarna har jag inget annat att försvara mig med än spade och högtrycksspruta

Men jag sviker inte mitt land. Jag svänger hotfullt med spaden och kopplar på högtrycket.

 

Karlsson

Ingen fin kille. 

 

 

 

 

 

 

 

    
                                     

I

 

 


RSS 2.0