kantor&karlsson.blogg.se

Är man pensionär bör man ha vissa privilegier. Som att få lufta smärre krämpor. Vi har ju traskat genom livet utan att knota och klaga, snutit ungar och pliktskyldigt infunnit oss på jobbet – trots för låg lön, snacksaliga kolleger och chefer som inte till fullo förstått att uppskatta ens talanger.

Nu är det vår tid. Och den tiden stavas de smärre krämpornas skördetid. Man behöver bara nämna sömnapné, restless legs, trög mage, gråstarr, sviktande minne, illasittande lösgaddar, utslitna höftleder, knarrande knäleder, lomhördhet för att inte säga begynnande inkontinens och tilltagande dåligt humör för att behovets omfattning ska bli begripligt.

Själv drabbades jag av ryggskott för en tid sedan. Eller diskbråck, ischias eller vad det nu kan vara – kärt barn har många namn. Googla och ni får veta allt om denna krämpa och hur man beter sig för att lindra/bli kvitt den.

Det är inte kul att ha ont i ryggen. Att ta sig i och ur sängen blir en prövning. Att få på sig brallorna eller torka sig därbak är en smärteuforisk upplevelse.

Men man biter ihop och hasar vidare på linoleummattan, når omsider klädhyllan i hallen där jacka, strumpor och skor ska på. För vem vill gå ner till Ica/Konsum utan strumpor och skor trots att det beskrivs som något efterlängtat i Blåsippan ute i backarna står? Ginge man ut med kläderna på trekvart, eller knappt med några kläder alls, skulle man förmodligen haffas för förargelseväckande beteende alternativt bli föremål för en demensutredning. Ingetdera är särskilt lockande.

Ska förstås inte klaga, det finns de som har det värre.

Eller – kanske är det vad man ska göra – klaga. Och kräva att folk lyssnar. När jag berättade om mina smärtor för sonen, gav han mig rådet att gå till doktorn. Ena dottern gav inget råd alls utan fortsatte att prata om sitt. Den andra dottern svarade överhuvudtaget inte i telefon, vilket jag i och för sig kan förstå. Jag hade redan ringt och beklagat mig tre gånger på två timmar.

Men inte bara barnen ska lyssna – alla i vår närmaste omgivning bör visa lyhördhet, intresse och empati. Och respekt för våra surt förvärvade små åkommor. Ty krämpor är ju ett högintressant ämne när man börjat åtnjuta pensionärsrabatt på bio och buss.

Varför skulle det annars ventileras i alla möjliga och omöjliga sammanhang?

Kantor

Världens äldsta människa har avlidit, 132 år gammal. Det meddelade de georgiska myndigheterna för någon månad sedan. Många tvivlade emellertid på att den bortgångna  kvinnan verkligen var så gammal och antydde att åldern hade friserats för att främja försäljningen av georgiskt vin och yoghurt, som anses bidra till att människor i de kaukasiska länderna uppnår hög ålder.

Av en ren slump upptäckte jag något annat som kan förlänga livet. Enligt en två år gammal forskningsrapport från Institutet för bostads- och urbanforskning i Gävle har det visat sig att män som äger sommarstugor lever litet längre än andra män. För kvinnor har fritidshuset däremot ingen betydelse. Man kan ju tänka sig att männen sitter på bryggan och metar hela dagarna medan kvinnorna sliter i det primitiva köket, som saknar såväl varmvatten som  diskmaskin och elvisp.

En annan omständighet, som kan påverka livslängden och ännu inte utforskats, är den politiska makten. Spelar det någon roll om landet styrs av en borgerlig regering eller en socialdemokratisk?

Jag kan nu konstatera, efter vissa statistikstudier, att det har stor betydelse. Under Göran Perssons sista år vid makten dog 91 177 svenskar. Då hade han ändå lyckats pressa ner siffrorna från 95 000 avlidna år 2002.

Förra året (2011), med muntergöken Fredrik Reinfeldt som statsminister, avled knappt 90 000 människor och 2010 dog 90 400. Och då ska man komma ihåg att folkmängden hade ökat med flera hundra tusen sedan år 2002.

Det här har inte alls uppmärksammats i den politiska debatten. Mina rön kommer sannolikt att ge Moderaterna den ammunition som krävs för att krossa oppositionen i kommande valrörelse. Partistrategen Per Schlingmann (bilden) sänder ett omskakande budskap till väljarna: ”Är du rädd om livet, vill du behålla dina nära och kära, rösta moderat! Fast några av er kan väl skänka en stödröst till Centern eller Kristdemokraterna, som annars riskerar att få lämna det ljuva riksdagslivet i förtid.”

Den rödgröna oppositionen muttrar och menar att i Reinfeldts brutala och glädjefattiga samhälle vill ingen leva en dag längre än nödvändigt.

                                                                                                                                                    Karlsson

Nyligen sålde auktionshuset Bukowskis Nils Dardels målning Vattenfallet för 25 miljoner kronor, vilket sägs vara rekord för ett svenskt modernistiskt verk. Dåliga tider för många är uppenbarligen goda för andra. Den då blott 33-årige konstnären målade tavlan i Paris 1921.

På plats kunde jag följa auktionen. Andäktig tystnad under budgivningen följdes av ett diskret mummel när det sista miljonstrecket passerades. Själv satte jag tänderna i ett rött och inbjudande  äpple som auktionsfirman bjöd på, som – skulle det visa sig – var ganska ruttet inuti.

Varvid tankarna vandrade till en gul gammal plastpotta och en något bleknad brodyrtavla i vårt källarförråd. Tavlan är från tidigt 1970-tal och konstnären/konstnärinnan är så vitt jag vet okänd, i vart fall är det inte en Dardel. Motivet är en solros. Hade tänkt skänka den till Myrorna. Men nu kanske jag ska ligga på den några år, man vet aldrig hur konstvärldens vindar blåser.

Ett par veckor senare säljer Bukowskis inkromet i en sjukhussal designad av den finska nationalikonen Alvar Aalto. En maläten garderob har utropspriset 20 000 – 25 000 kronor, ett tvättställ 4 000 -5 000 kr. Ja, allting går att sälja med mördande reklam.

 Varvid jag fattade beslutet att ändå kånka iväg solrosen till Myrorna. Men pottan stannar i familjens ägo, den kan bli en raritet med tiden och förvandlas till en guldkantad pensionsförsäkring för något av barnbarnen.

Kantor