Tomtar på hyllan och loftet
Tomtar på loftet eller hyllan
Barna, barnbarna, släkt och vänner har gått hem, själva har vi gått hem från helgernas tillställningar hos de nämnda. En bit julost insvept i plastfolie förtorkar i kylskåpet, medan julknäcket i skafferiet blir allt segare. Granen är nerklippt, grenarna förpassade till en svart sopsäck vilken i sin tur är förpassad till en behållare i grovsoprummet. Det sistnämnda för tankarna till styckmord, det kan inte hjälpas, ni får säga vad ni vill.
Allt är över, allt förbi, inget kommer åter.
Julen, nyåret, annandagen känns avlägsna. Tack för att vardagen är tillbaka. Jämnheten och det invanda och välkända, dessa välsignelsebringade tillstånd, ligger som en gnistrande gåvor var dag, var morgon och var kväll. Inte ens Centerns omdiskuterade förslag till månggifte förmår rubba på detta. Undrar just om programmakarna i sann liberal anda tänkte sig att även en fru kunde ha flera män? Säkert gjorde de det, skrivningen var ju välanalyserad in i minsta detalj. Liksom idén om den ”solidariska” platta skatten, d v s att alla ska avstå lika mycket oavsett inkomst, arv, förmögenhet och så vidare. Inte mer än rätt, kan man tycka, att kassabiträdet på Lidl erlägger lika hög skatteprocent på sin furstliga deltidsinkomst (10-12000 kr) som Annie Lööf på sin månadslön som partiledare (151 000 kr). Solidaritet måste få kosta.
Härligt är det i alla fall att vardagen är här! Vila, kravlöshet. Ibland något att förfasa sig över. Sen kan man krypa in i den grå tomheten och grotta in sig i snöslasket. Nu ska julklappsboken läsas, i vart fall är det ambitionen. Hittills har det dock stannat vid just ambition, men man måste ha uppsatta mål.
Men vafalls? En jultomte i form av en liten porslinsljusstake har trotsat tingens ordning, och finurligt gömt sig på en hylla i köket bakom Vår Kokbok. Dammvippan stöter till den när det sista juldammet ska avlägsnas. Ett tecken, ett trots? Rent av en anarkist? En revoltör? Tomten vacklar till men återfinner i sista stund balansen. Skärper jag hörseln tycks den säga: ”Tänk och skriv du vad du vill gubbe, jag finns likväl kvar. För inbilla dig inte att du kan städa undan mig, jag kommer tillbaka och slår i glasen. Igen och igen.”
Kantor
